den här helgen har varit knas. jag orkar inte berätta vad som hänt ens.
det finns inte en enda människa man kan lita på till 100 %, inte ens sig själv.
jag har ingen aning om vem jag är längre, jag tittar mig i spegeln men vet inte vem som tittar tillbaka.
jag vet inte vilka som är mina vänner, och vilka som inte är det.
jag vet inte vem som alltid finns där, och vem som inte bryr sig.
det jag vet är att många inte är som man tror, vissa sviker en, sådana som man trodde var föralltid. vissa finns där när man trodde att man var ensam.

jag vet inte vem jag är, och jag orkar inte just nu. hela det här året har jag blivit sviken av människor jag trodde jag kunde lita på till 100 %.
det finns INGEN man kan lita på till 100 %, ju snabbare man lär sig, desto bättre.
men ont, det gör det ändå.