Våga vara den du är!
Något jag funderat på ett tag är vad saker egentligen betyder.
Vissa vågar inte strula med någon på en fest för de tror att det betyder att de är en slampa. Det tycker inte jag. Om någon strular med pojkar på fest så är det ändå jag. Är jag en slampa? Nej.
Om en kille börjar skriva till dig och prata med dig, betyder det då att han vill något mer än att vara vänner? Det behöver det inte göra.
Så varför tycker folk att det är konstigt när man skriver till en kille man tycker om att prata med?!
Jag är inte en blyg tjej. Jag tar för mig och jag är inte rädd för att vara mig själv. Jag har lärt mig att det finns människor som inte gillar mig, och det finns människor som tycker att jag är rätt konstig. Men det gör jag också, jag ÄR konstig. Men är inte alla det?
Hur ska man möta nya människor i livet om man inte vågar ta kontakt? Jag har fått höra att det är ballt vissa gånger jag gått in och satt mig med människor jag inte känner på en fest, då jag är nykter. Varför är det ballt? Jag tycker att det är fullkomligt normalt. För att möta nya människor så måste man visa att man är intresserad men jag har av erfarenhet lärt mig att vissa människor blir rädda av det.
På fyllan är de allra flesta sociala, pratglada och bryr sig inte om att de aldrig träffat varandra förrut. Men de skulle aldrig komma på tanken att mötas för en fika dagen efter, oavsett hur bra överens de kom kvällen innan. Det krävs många sådana sociala, fulla kvällar för att ta nästa steg och våga ses när man är nykter. Det är så svenskt! Jag är så trött på människor som är rädda, som bryr sig för mycket om vad andra tycker och inte vågar leva. De överanalyserar ALLT och tror att alla bryr sig om minsta lilla steg de gör fel.
Jag tycker såhär. Strula om du känner för det, och nej, det behöver inte betyda ett skit. Dansa om du känner för det, tycker du att det är kul så syns det och till slut är du inte ensam på dansgolvet. Våga vara den du är.
Det jag vill komma fram till är att jag tycker att vi måste bli bättre på att våga prata med varandra och bättre på att våga ha kul.Vi har fått lära oss att vara snälla och fina flickor och visar bara vårat sanna jag med våra bästa vänner, men att det inte är okej att skriva till någon vi inte känner så bra och föreslå att ses. Men hur ska vi då lära känna varandra bättre? Kan någon svara på det?
♥
Vissa vågar inte strula med någon på en fest för de tror att det betyder att de är en slampa. Det tycker inte jag. Om någon strular med pojkar på fest så är det ändå jag. Är jag en slampa? Nej.
Om en kille börjar skriva till dig och prata med dig, betyder det då att han vill något mer än att vara vänner? Det behöver det inte göra.
Så varför tycker folk att det är konstigt när man skriver till en kille man tycker om att prata med?!
Jag är inte en blyg tjej. Jag tar för mig och jag är inte rädd för att vara mig själv. Jag har lärt mig att det finns människor som inte gillar mig, och det finns människor som tycker att jag är rätt konstig. Men det gör jag också, jag ÄR konstig. Men är inte alla det?
Hur ska man möta nya människor i livet om man inte vågar ta kontakt? Jag har fått höra att det är ballt vissa gånger jag gått in och satt mig med människor jag inte känner på en fest, då jag är nykter. Varför är det ballt? Jag tycker att det är fullkomligt normalt. För att möta nya människor så måste man visa att man är intresserad men jag har av erfarenhet lärt mig att vissa människor blir rädda av det.
På fyllan är de allra flesta sociala, pratglada och bryr sig inte om att de aldrig träffat varandra förrut. Men de skulle aldrig komma på tanken att mötas för en fika dagen efter, oavsett hur bra överens de kom kvällen innan. Det krävs många sådana sociala, fulla kvällar för att ta nästa steg och våga ses när man är nykter. Det är så svenskt! Jag är så trött på människor som är rädda, som bryr sig för mycket om vad andra tycker och inte vågar leva. De överanalyserar ALLT och tror att alla bryr sig om minsta lilla steg de gör fel.
Jag tycker såhär. Strula om du känner för det, och nej, det behöver inte betyda ett skit. Dansa om du känner för det, tycker du att det är kul så syns det och till slut är du inte ensam på dansgolvet. Våga vara den du är.
Det jag vill komma fram till är att jag tycker att vi måste bli bättre på att våga prata med varandra och bättre på att våga ha kul.Vi har fått lära oss att vara snälla och fina flickor och visar bara vårat sanna jag med våra bästa vänner, men att det inte är okej att skriva till någon vi inte känner så bra och föreslå att ses. Men hur ska vi då lära känna varandra bättre? Kan någon svara på det?
♥
Min kropp
Jag äter inte kolhydrater. Jag äter i bröd, inte pasta, inte ris och inte potatis. Och inte heller godis eller chips eller andra onyttigheter. På helger får jag äta 70% choklad, men max 100 gram i veckan.
Det är så jag lever, och just nu är det så jag trivs. Under påsklovet hade jag ett uppehåll och åt precis vad jag kände för. Allt det ledde till att jag kände mig väldigt stor och min mage var konstant uppsvälld. Jag tyckte inte ens att det var gott efter några dagar, utan åt godis bara för att det fanns där och för att det SKA vara gott. Jag säger inte att jag inte gillar godis, utan bara att jag vet inte när jag inte ska äta det.
Antingen äter jag inte alls eller så äter jag för mycket.
Varje dag är det minst ett tillfälle då någon säger åt mig att äta riktig mat, att inte äta sallad, för det är inte "mat". Vadå sallad är inte mat? Måste man äta potatis för att det ska räknas? Måste man ta pasta till köttfärssåsen för att det ska räknas?
Jag är trött på alla klagomål.
Äter man onyttigt jämt är det någon som säger att man kommer bli tjock och att man får skylla sig själv om man redan är det (som jag varit/är), men satsar man istället på att äta sallad, jag då räknas det tydligen inte som mat alls?
Jag äter, och jag äter tillräckligt. Jag äter fyra mål om dagen och det är mer än många. Jag har varit tjock eller mullig i hela mitt liv och jag vill inte vara det längre. Jag vill inte vara "tjockisen i gänget" som en vän så fint beskrev det. Jag vill inte vara den som är störst, och jag vill inte vara den som inte kan låna kläder av vänner för att de är för små. Jag vill ha en fin kropp och jag vill känna mig snygg.
Jag vill kunna ha på mig korta shorts och jag vill kunna ha korta klänningar och känna mig snygg i bikini. Jag vill att folk ska kolla på mig och tänka att "vad snygg kropp hon har" och inte "oj, kolla låren". En del säger att andra inte tänker så. Men det gör de, jag gör de, så varför skulle inte andra?
De senaste två åren har jag totalt gått ner 10 kg, det går upp och ner hela tiden men just nu är det ungefär 10 kg. Jag vill gå ner ungefär 5-10 till och jag vill vara nöjd sen.
Jag älskar mig själv och jag är stolt över mig själv, men jag vill inte vara i kroppen jag är. För det är inte jag.
Den här bilden är tagen sommaren innan vi började i 1an, alltså 2008.
En del tror att jag är så självsäker, att jag älskar min kropp och att jag tror att jag är snyggast bäst och vackrast. Det stämmer inte. Jag har komplex, och jag har många. Men jag är på rätt väg, men jag kommer aldrig klara det utan mina vänner hjälp.
Så snälla sluta att klaga på mig och försök istället att förstå.
♥
Det är så jag lever, och just nu är det så jag trivs. Under påsklovet hade jag ett uppehåll och åt precis vad jag kände för. Allt det ledde till att jag kände mig väldigt stor och min mage var konstant uppsvälld. Jag tyckte inte ens att det var gott efter några dagar, utan åt godis bara för att det fanns där och för att det SKA vara gott. Jag säger inte att jag inte gillar godis, utan bara att jag vet inte när jag inte ska äta det.
Antingen äter jag inte alls eller så äter jag för mycket.
Varje dag är det minst ett tillfälle då någon säger åt mig att äta riktig mat, att inte äta sallad, för det är inte "mat". Vadå sallad är inte mat? Måste man äta potatis för att det ska räknas? Måste man ta pasta till köttfärssåsen för att det ska räknas?
Jag är trött på alla klagomål.
Äter man onyttigt jämt är det någon som säger att man kommer bli tjock och att man får skylla sig själv om man redan är det (som jag varit/är), men satsar man istället på att äta sallad, jag då räknas det tydligen inte som mat alls?
Jag äter, och jag äter tillräckligt. Jag äter fyra mål om dagen och det är mer än många. Jag har varit tjock eller mullig i hela mitt liv och jag vill inte vara det längre. Jag vill inte vara "tjockisen i gänget" som en vän så fint beskrev det. Jag vill inte vara den som är störst, och jag vill inte vara den som inte kan låna kläder av vänner för att de är för små. Jag vill ha en fin kropp och jag vill känna mig snygg.
Jag vill kunna ha på mig korta shorts och jag vill kunna ha korta klänningar och känna mig snygg i bikini. Jag vill att folk ska kolla på mig och tänka att "vad snygg kropp hon har" och inte "oj, kolla låren". En del säger att andra inte tänker så. Men det gör de, jag gör de, så varför skulle inte andra?
De senaste två åren har jag totalt gått ner 10 kg, det går upp och ner hela tiden men just nu är det ungefär 10 kg. Jag vill gå ner ungefär 5-10 till och jag vill vara nöjd sen.
Jag älskar mig själv och jag är stolt över mig själv, men jag vill inte vara i kroppen jag är. För det är inte jag.
Den här bilden är tagen sommaren innan vi började i 1an, alltså 2008.
En del tror att jag är så självsäker, att jag älskar min kropp och att jag tror att jag är snyggast bäst och vackrast. Det stämmer inte. Jag har komplex, och jag har många. Men jag är på rätt väg, men jag kommer aldrig klara det utan mina vänner hjälp.
Så snälla sluta att klaga på mig och försök istället att förstå.
♥
