gick upp runt halv 11 idag, gick ut och gick i någon timme. sen har jag ätit frukost och legat ute i solen, jag väntar på mamma för när hon kommer hem från jobbet så ska vi handla mat inför veckan som kommer, mori åker nämligen bort imorn och jag blir ensam hemma. som det ser ut nu så tror jag inte det blir fest, några av de viktigaste personerna i mitt liv är borta ändå.
en av dom kanske föralltid, det beror på hur det blir.

jag är bara så trött på att tårarna ska rinna hela tiden, på elaka sms och ett brustet hjärta som aldrig hinner läka innan de ska krossas på nytt.
09 har varit ett dåligt år hitills, fler än en person har svikit mig och jag klarar inte fler nu. jag trodde att det skulle bli bättre när sommarn kom, att det skulle bli bättre när jag fick en paus från klassen, men istället blev det värre. kan det inte bara ta slut nu?
vad är det med människor att säga att dom älskar mig och sen visa motsatsen? att säga att jag kan lita på dom till hundra procent, och sen berätta mina största hemligheter? jag förstår inte, och jag orkar inte mer, det gör så sjukt ont.

jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte vem jag kan vända mig till, vem som kommer stanna kvar och vem som försvinner.

det finns få riktigt äkta vänner jag har, som aldrig någonsin har svikit mig, okej att vi bråkat, men inte har en hemlighet eller onda ord kommit ut ändå, ni vet vilka ni är hoppas jag, och ifall ni inte fanns skulle jag på riktigt inte klara det jag just nu går igenom, jag älskar er hur mycket som helst, och jag vill att ni alltid stannar.

jag klarar inte folk som uttnytjar, som ljuger och som inte bryr sig, försvinn från mitt liv, för jag orkar inte bli sårad igen.