Jag äter inte kolhydrater. Jag äter i bröd, inte pasta, inte ris och inte potatis. Och inte heller godis eller chips eller andra onyttigheter. På helger får jag äta 70% choklad, men max 100 gram i veckan.

Det är så jag lever, och just nu är det så jag trivs. Under påsklovet hade jag ett uppehåll och åt precis vad jag kände för. Allt det ledde till att jag kände mig väldigt stor och min mage var konstant uppsvälld. Jag tyckte inte ens att det var gott efter några dagar, utan åt godis bara för att det fanns där och för att det SKA vara gott. Jag säger inte att jag inte gillar godis, utan bara att jag vet inte när jag inte ska äta det.
Antingen äter jag inte alls eller så äter jag för mycket.

Varje dag är det minst ett tillfälle då någon säger åt mig att äta riktig mat, att inte äta sallad, för det är inte "mat". Vadå sallad är inte mat? Måste man äta potatis för att det ska räknas? Måste man ta pasta till köttfärssåsen för att  det ska räknas?
Jag är trött på alla klagomål.

Äter man onyttigt jämt är det någon som säger att man kommer bli tjock och att man får skylla sig själv om man redan är det (som jag varit/är), men satsar man istället på att äta sallad, jag då räknas det tydligen inte som mat alls?

Jag äter, och jag äter tillräckligt. Jag äter fyra mål om dagen och det är mer än många. Jag har varit tjock eller mullig i hela mitt liv och jag vill inte vara det längre. Jag vill inte vara "tjockisen i gänget" som en vän så fint beskrev det. Jag vill inte vara den som är störst, och jag vill inte vara den som inte kan låna kläder av vänner för att de är för små. Jag vill ha en fin kropp och jag vill känna mig snygg.

Jag vill kunna ha på mig korta shorts och jag vill kunna ha korta klänningar och känna mig snygg i bikini. Jag vill att folk ska kolla på mig och tänka att "vad snygg kropp hon har" och inte "oj, kolla låren". En del säger att andra inte tänker så. Men det gör de, jag gör de, så varför skulle inte andra?

De senaste två åren har jag totalt gått ner 10 kg, det går upp och ner hela tiden men just nu är det ungefär 10 kg. Jag vill gå ner ungefär 5-10 till och jag vill vara nöjd sen.

Jag älskar mig själv och jag är stolt över mig själv, men jag vill inte vara i kroppen jag är. För det är inte jag.


Den här bilden är tagen sommaren innan vi började i 1an, alltså 2008.

En del tror att jag är så självsäker, att jag älskar min kropp och att jag tror att jag är snyggast bäst och vackrast. Det stämmer inte. Jag har komplex, och jag har många. Men jag är på rätt väg, men jag kommer aldrig klara det utan mina vänner hjälp.
Så snälla sluta att klaga på mig och försök istället att förstå.
♥