Jag sitter och tittar på gamla bilder, och minnena bara flödar. Ett leende på läpparna och en önskan om att få ha så roligt, att få vara så lycklig, jämt. I tider då man är trött på livet, då är bilder från förr viktiga för mig att ha. Så att man får minnas, man får hopp och man vet att jag älskar livet, att lyckan kommer tillbaka.


Jag som liten i min mössa från norrland


När jag fortfarande kunde hålla på med min dans. Det finns få tillfällen jag är så lycklig som när jag dansar. Här var vid uppvisningen


Första gången jag träffade Julia


När jag var i vemdalen med maria, kristina och garine


När jag och frida var på hennes landställe i sommras


Korsika med mamma i sommras för att hälsa på storebror



Jag har flera tusentals bilder. Många från "fjortistiden" som egentligen är den tid jag saknar mest. Men det gör ändå ont att titta på de bilderna, eftersom jag vet att den tiden aldrig kommer tillbaka, det kommer aldrig vara likadant och vi tjejer som hängde ihop då, vi kommer aldrig vara samma sorters vänner längre. Det finns inte kvar, och det är jobbigt.

♥