Hej på er

Som ni märkt är jag inte lyckligast i världen just nu, vilket beror på att Niclas bestämt sig för att inte vara tillsammans med mig längre. Vi fick 4 månader tillsammans och jag vet helt ärligt inte riktigt varför han gjorde slut.. Hans anledning var att distansen var för jobbig men det känns som om det måste vara mer än så..

I alla fall så försöker jag göra något med min tid, igår var jag exempelvis i sunnerstabacken hela kvällen och var tränare för en grupp med 7-8åringar, tydligen gör jag ett bra jobb för klubbordföranden sa till pappa att jag såg ut att vara "född till det här", och det är ju alltid kul att höra.

Idag så åkte jag hem till Lisa när jag slutade, det var riktigt mysigt och jag behövde verkligen träffa henne. Hon är en sådan som jag kan prata med, jag vet inte om hon alltid förstår mig, men hon lyssnar och det behövs.
I alla fall så gjorde vi pannkakor (riktigt misslyckade) och åt med fruktsallad till, så nu får jag ingen middag kväll haha (äter bara ett riktigt mål om dagen, övriga är enbart frukt eller kaffe).
Sen så blev jag av med min oskuld som längdskidåkare! Jag har tävlat i slalom sedan jag var 5, åkt sedan jag var 1,5 och innan dess suttit på mammas rygg när hon åkt.. och ändå har jag aldrig åkt längdskidor förrän idag!

Det var ganska roligt, och jag ramlade bara 2 gånger haha! Lisa kom med den ganska sanna kommentaren "Du kan åka hur fort som helst nerför en backe utan att ramla, men du kan inte gå sakta på plan mark".

Här är lite bilder i alla fall


Lisa


Stolt och glad jag haha!


Fint med matchande kläder eller hur? ;)

Det var trevligt i alla fall, vi var ute i lite mer än en timme så några kilometer måste det blivit, dock kände jag efteråt att det gjorde mer ont i rygg och knä än innan (har lite problem med dem) och det är ju inte så kul.

Nu är jag hemma och jag är själv. Det är den här tiden som är absolut värst, när man inte kan låta bli att titta på bilder, titta på hans facebook osv.. Jag klarar mig inte utan honom, men det finns ju inget jag kan göra, annat än att låta honom vara.
Vi har inte pratat överhuvudtaget sen i måndags kväll, och det var bara några ord, så lång tid utan att prata har det inte gått sen vi träffades första gången.

Jag saknar honom, och det enda jag kan hoppas på är att han hör av sig, för jag vill inte hänga efter en kille som inte vill ha mig, det misstaget har jag gjort förr.