Hur många gånger har jag inte suttit här? I samma sits, med samma knäppa problem och med lika lite personer i min närhet som förstår.

Hur många gånger har jag inte känt tårarna börja rinna och besvikelsen i bröstet.

Det finns ingen som förstår, och ingen jag vill förklara för. Det finns bara jag, och jag ensam som får klara av det som inte går att lösa.